/ Allmänt /

3e gången gillt ?

Vet inte om jag ska skratta eller gråta, just nu är jag en vandrande nervvrak som kommer explodera när som.
 
Jag har ju som sagt inte mått 100 sedan det som hände i julas, men inen har kunnat sätta fingret på vad som är fel.
 
Men i sommras blev mina lungvärden sämre och det gjordes en akut bronkoskopi som vissade reultat av en minimal avstöttning ( Vilket betyder att min kropp stötter bort mina lungor, skulle det inte gå att bota så blir det en kronisk avstötning ) som behandlades. rutinmessigt görs de alltid en ny bronkoskopi 4-6 veckor efter behandling för att se om det gett resultat, vilket det tyvärr inte hade gjort, den var kvar.
Så i slutet på augusti fick jag dos nummer 2 utav kortison behandlingen som i första hand gess.
 
Den 26/9 var det planerat en ny kronkoskopi men det blev idag ändrat.
 
 
Dom vill istället ge mig en annan typ utav behandling eftersom den inte hjälpt, vilket innebär 1 veckas inläggning nu när skolan börjat och allt . Vet att det åter idiotiskt att gnälla över en sån sak men förstå mig rätt, min hälsa går förre och behövs detta göras så är det klart att det gör före allt !!
Men jag har hela mitt liv får kämpa med skolan pga av frånvaro och min önskan va ju att jag skulle slippa ligga i 150 knyck för att klara skolan nu med nya lungor n snarare tvärt om ?!
Ligger i 190 redan nu , efter 2 veckor i skolan ...
 
Och inom mig gror rädslan om att detta inte ska bli bättre , nästan så jag är mer instäld på att det ska bli sämre än bättre..
För jag orkar inte bli besviken änu en gång, det tar så otroligt fysiskt och psykiskt.
Så som det ser ut nu kommer hela september spenderas på sjukhuset, då jag även sa gå igenom en bihålle operation och ta bort polyper samtidigt.
 
Är det för mycket begärt att  för vara frisk nån jävla gång ?!
 
 
Citerar Daniel adam Rays låt , för jut nu är det faktiskt så jag känner.
"Vi är så nära nu att vi inte ser det 
Jag är redo att dö för att känna att jag lever 
Morgonen kommer
Jag tror du vet det
Jag är redo att dö för att känna att jag lever"
 
 
#1 / / Anonym:

Tro mig, jag är i liknande situation och har oxå transplanterats m lungor (cf) - även om jag är äldre än du, psyket är otroligt ansträngt. Det är en vedervärdig situation!
Förströelse för hjärnan är det enda som lättar grubblandet för mig😷