Hej!

 

Något som är en av många viktiga saker att tänka på när det gäller transplantation är att man som kvinna ska vara medveten om riksen att skaffa barn då avstötnings medicinerna inte är bra för fostret.

 

Detta är då något som faktiskt inte är något stort problem med mig då jag tänker så här..

Dom lungorna jag har nu skulle heller aldrig orka födda ett barn alltså kommer jag ju inte kunna skaffa barn nu iheller ?

Jag älskar barn och hade mer en gärna skaffat små ida kopior när jag blir äldre men de finns ju andra sätt att bli "mamma" på ?

Tänk så många barn som bara väntar på att få bli adopterade och få en kärleksfull mamma som älska och tar hand om dom ?

Eller så många barn i sverige som behöver kortare eller längre fosterhem av olika anledningar?

 

Så nej jag ser inte detta som något att gråtta floder över  men  som sagt hade jag ju mer än gärna blivit mamma senare i livet.

 

 

Istället för man ju se alla andra möjligheter som att tex kunna gå i skolan som en normalt frisk tonåring/äldre, jobba, kunna ha andra framtids planer som tex resa eller köpa hus.

 

Vet att jag inte är så gamal än och kanske kommer tänka annorlunda när jag blir äldre men eftersom jag varit medveten om detta i princip hela livet så är de ingen stor sorg som fyller upp mitt hjärta..

 

Någon annan  som väntar på eller har blivit transplanterad som också haft funderingar kring detta ?

 

/slemkärlek♥