Hej på er i det fina vädret! (där va jag bara sådär väääldigt ironisk)

Hur är det med er?

Själv är jag helt slut, har försökt ta igen så mycket som möjligt i skola men ja..

 

 

Vill i veta en sak ?

Jag har fått ett sommarjobb, jodå lilla jag har skaffat mig ett sommarjobb!

Och ni anar inte hur glad jag är över det.

Föra sommaren så fick folk jag känner sommarjobb till höger och vänster men klagade över hur jobbigt det är att jobba när dom andra sekunden satt och gnällde över allt dom ville ha men inte hade pengar till men fick ändå genom att fråga föräldrarna.

Och där låg jag på soffan halvt döende och kunde ju fette glömma att ens tänka tanken på att skaffa ett sommarjobb, jag som nog ville ha det absolut mest utav alla.

Därför blev jag så otroligt glad när jag för 2 veckor sedan satt i soffan och mobilen plingade till, jag hade fått mail ifrån Fredriksdals trägårds cafe ?!?! what, varför de ?!?!

Öppnade det och kom då på att jag en månad tidigare hade sökt jobb där ;)

Det stod att dom gärna vill jag skulle komma så dom kunde få ett ansikte på mig och dagen efter kom jag hem med ett sommarjobb :')

Vet ni vad det skönaste va ?

vi pratade ingenting om min sjukdom eller att jag var transplanterad utan precis innan jag skulle gå så berättade jag att jag var ganska nyligen transplanterad.  Dom såg inga som helst problem med det utan sa mer att jag skulle säga till ifrån det var något som helst !!  Alltså fixade jag ett sommarjobb helt själv, som Ida och inte som Ida med CF ! Kanske inte låter som något speciellt för vissa men för mig så var det rätt så skönt ..

 

Sen en vecka senare så fick jag jobba för första gången då det var "öppethus" på Fredriksdal!

Så förra söndagen kom jag hem och la mig helt död på soffan men nog den gladaste nästan döda någonsin.

Det var också en liten speciell dag då dom sände halvvägs till himmelen dubbel avsnitt...

 

 

Det är exakt såna "små" saker i vardagen som dagar, händelser, minnen osv som får mig att faktiskt tänka lite extra. Ibland väldigt mycket mer än vanligt.

Två andra händelser denna veckan som fått mig att tänka extra är..

När jag städade skåpet i skolan och när nästan allt var tömt så var kvarvarande två näringsdrycker och en burk creon från innan jag blev transplanterad. Det är ju egentligen bara att slänga skiten, vilket jag också gjorde men det tog faktiskt emot lite extra.

Hela min skolgång  har dom där jävla näringsdryckerna jagat mig och det är faktiskt inte förrän nu för 3 år sedan jag hittade en som jag faktiskt kunde lära mig att dricka utan spykänsla. Men nu jagar dom mig inte längre..

Och vet ni vad det sjuka är ?  jag kan gå till sängs så in i helvetes sugen på en näringsdryck ?!?! Ni anar inte.

Den andra var när kock kläderna faktiskt passar utan skärp och extra knutar ..

Jag är normal för en gångs skull.

Sen en så enkel sak som första idrotts lektionen jag var med på nu efter transplantationen, jag kunde vara med utan att behöva gå hem tidigare för att jag har kört slut på mig genom att spela badminton ? Detta kanske är saker som är svårt att förstå för andra men för någon som är mitt i det och i detta fallet jag, så är det lika skönt som otroligt konstigt och märkligt ..

Jag är inte frisk och kommer aldrig bli men jag har i alla fall kunnat få känna mig som dom andra och det är obeskrivligt skönt. Jag är fortfarande Ida och kommer aldrig bli som dom andra för jag är unik, precis som alla andra CFare där ute, men jag kan i alla fall göra sånt som för alla andra har varit självklart. Jag kan leva liksom ?

 

 

Nu är det bara mindre en vecka kvar till sommarlovet och vi är lediga på måndag tisdag ( vilket jag tycker är sjukt onödigt så nära lovet) sen onsdag ska vi kolla när delar utav skolan deltar i Helsingborgs beachhandboll och på torsdag går jag ut 1 året på gymnasiet. jag kommer ha F i en helt del, i princip alla ämnen men vet i vad? DET GÖR INTE ETT SKIT. för jag slipper i alla fall gå om och kommer istället börja 2 året precis som alla andra fast får ta igen en hel del saker i ämnena.

Okej där ljög jag. Det gör visst de något, för mig.

Jag har svårt att acceptera att jag inte kommer ha klarat de jag faktiskt har velat klara av..

Men jag för glatt försöka acceptera att jag inte är någon superhjälte, det gå inte att ta igen lite mer än et halvt skol år på 1 månad. Det är faktiskt omöjligt efter att ha varit med om en så pass stor operation. Jag har insett de nu.

Men jag kan ju säga som så att denna sommaren ska jag ta vara på sen till hösten ska jag ge 110 i skolan.

Jag kommer inte ha någon inhalation ( om ingen bakterie kommer i vägen) som tar tid och energi på morgonen/ kvällen, inte ha en massa sjukhusbesök mer än att lämna blodprov, men det är inte alls i närheten utav lika krävande som en 1 hos sjukgymnasten var innan.

Jag kommer ha mer tid att lägga på skolan, tid som alla andra har haft men aldrig jag.

 

Sen till hösten blir det massa hockey med min älskade vän för vi har beställt säsongskort till Malmöredhawks !;)

Det var det första jag gjorde efter att ha fått sommarjobb, just so you know!

 

 

Livet med nya lungor är faktiskt ingen dans på rosor det heller och kommer aldrig bli..

Men jag kan ändå se dom där små ljusglimtarna i det hela och det är dom jag vill ta till vara på innan det är försent, för då kommer jag ångra det stort.

Så framöver kommer det bli sommarjobb, kvällsrundor på cykeln när vädret tillåter, tågluffning i Skåne med min bästa vän, bus med mina älskade syskonbarn, förhoppningsvis massa tältning nu när där inte är någon syrgas ivägen, vill till Ven, åka till tosselilla och massa mer!

Och detta är sånt jag ville göra föra sommaren också men skillnaden är att denna sommaren kan jag faktiskt det!

 

 

/slemkärlek ♥