Hejsan !

 

Två dagar kvar på min prao nu men känner att jag måste stanna hemma idag ock villa upp mig för känns inte så bra.

Trött ont i kroppen och känns lite febrig men får se om de blir värre.

Jag praoar på ett hittegods i Malmö, ditt kommer kvarglömda saker från tågen och stats bussarna.

De är ett litet trång kontor, inga ordentliga stolar, många saker och mycket mail!

Bortsett från de är de ändå rätt okej, jag slipper ju behöva vara igång och anstränga mig men hade helt klart varit någon annan stans om jag kunnat.

Var på Ica och en förskole klass föra året då vi hade 2 veckors prao och inte 1 som nu i 9:an..

Ica var helt okej men lite för jobbig för mig för efter 1:a dagen låg jag dö i soffan när jag kom hem ( och nej inte död så utan helt slut ) vilket va väldigt jobbigt ;).

Sen förskoleklassen va redigt tråkigt, jag tyckte inte de va kul alls faktiskt.

Då va ju 6 år, lekte för sig själva och inte med mig, hade dålig attityd och allmänt jobbiga.

Jag kunde ju inte säga till dom efter som jag endast var en prao elev men hade jag varit fröken hade dom *** inte fått någon rast !

Blev så irriterad!

 

Helst av allt hade jag velat va på dagis men vågar inte pga infektionsriskerna, sen så är i princip alla tjejer i 9:an på dagis ;)

Så ja..

 

Nästa vecka är de höstlov och som jag skrev i förra inlägget blir de en sväng till sjukhuset eller kanske 2 för vem vet ..

 

 

Alltså de känns lite konstig men nu när vi ska ha "första" mötet om transplantation så känns de så konstigt.

Jag är glad, spänd, hoppfull men samtidigt rädd och trött på allt.

 

De har bestämts att jag ska gå igenom utredningen i Lund istället för Göteborg då de är lite smidigare.

 

Haha en annan extremt bra sak är att jag i nu 2 dagar ca har varit hungrig konstant och de ser jag bara som en positiv sak för då behöver jag ju inte trycka i mig maten utan den åker ner självmant !:D

/slemkärlek ♥