/ Allmänt /

Två olika historier i väntan på nya lungor

Nu i veckan så har vi kunnat läsa en del artiklar om organdonation och transplantationer.
Två utav artiklarna som jag fastna för vilket kanske inte är så konstigt, var Stugbald och Jonathan som båda två väntar på nya lungor.
(klicka på bilden för att komma till artikeln)
Stugbald föddes precis som jag med Cystisk Fibros (CF).
Han står sedan en tid tillbaka på väntelistan för nya lungor, tack vare sjukdomen..
Det är de som är grejen, kvittar  vad man än gör så blir lungorna sämre med tiden pga allt slem som bildas där och samlar på sig ständiga infektioner och bakterier som sätter fäste.
Precis som Stugbald nämner i artikeln "Jag har vuxit upp med min sjukdom så det är inte som att få ett plötsligt cancerbesked"  så  tvingas man leva med det.
Redan när jag var 10 år så kom lungtransplantation upp på tal då jag redan där började bli sämre så det kom inte heller som någon chock utan mer som en lättnad när jag väl sattes upp, att det äntligen hände något.
Men det har även medfört att jag redan vid 10 års ålder började tänka allt mer på "livet" och sjukdomen..
Kan inte precis påstå att jag ständigt gick runt och tänkte på döden när jag var 12 men det var en hel del funderingar redan då!
Som jag nämnt tidigare så var jag från första början anti mot allt som hade med någon annans organ eller blod att göra, ville inte ha någon annan människas äckliga lungor i min kropp ? Vet ju inte vem dom har tillhört eller vad dom kan ha haft för sjukdomar ?!?!
Men det var också 7 år sedan, precis innan allt började gå nerför.
Jag hoppas i alla fall att Stugbalds väntan blir kort så att han kan få komma tillbaka till livet igen, för det är inget liv att lägga 6-7 timmar om dagen på att försöka överleva.
 
(klicka på bilden för att komma till artikeln)
Jonathan 14 lider utav sjukdomen lungfibros.
Han har i 2 års tid stått på väntelistan för nya lungor..
Vi är båda i tonåren och jag kan inte säga att jag vet hur kan känner för det gör jag inte, men har gått igenom samma sak och vet hur jobbigt det är att vänta.
För att få någon annans lungor så måste donatorn ha blivit hjärndöd när den avlidit och vara lika stor kroppsligt.
Missförstå mig inte nu, visst är det bra att det är få unga som dör men inte för dom som väntar.
Det gör väntan ännu längre..
Jag är 16 år och är  runt 158 cm, läkarna ville gärna ha en så ung och frisk donator som möjligt till mig som samtidigt stämde in i min kropps storlek för att få så bra förutsättningar som möjligt för mig i framtiden.
Som tur är så hittade dom en donator som passade in på mig efter 1 år på väntelistan!
Om inte hade jag nog fortfarande suttit här och väntat på samtalet..
Och tanken slår mig ofta, hur länga hade jag orkat ?
Precis som tanken slår mig nu, hur orkar Jonathan ?
Men grejen är den att man bara gör de, där är något som håller en i gång och får en att gå upp på morgonen när kroppen egentligen skulle vilja ge upp.
Jag tror det är så att så länge man själv vill fortsätta så hänger kroppen på även fast den tar stryk utav det..
Men när kroppen ger upp, det är då det krisar.
Jag hade i princip alltid feber och det var ytters sällan jag mådde "bra" under mina 3 senaste år men framför allt dom 2 senaste..
Så när jag nu fick vinterkräksjukan förra veckan och febern kom igen, då blev jag påmind om hur jävligt det var och hur det kändes för ja, jag hade glömt bort det..
Eller glömt bort kanske är fel uttryck ? Nog snarare att jag inte vill bli så sjuk igen och därför blev det så jobbigt när jag plötsligt mådde dåligt igen ?
 
Som dom skriver i artikeln så ser Jonathans lov inte ut som vanliga friska barns lov ut.
Han kan vara i fjällen en dag men få åka in på sjukhuset nästa och det känner jag igen ..
Mina lov dom senaste 3 åren har inte precis bestått utav övernattningar, läger, semestrar eller såna där vanliga saker man brukar göra på lov.
Mina lov bestod utav sjukhus och villa för att sen orka skolan igen och livet överhuvudtaget.
Så ni kan ju gissa vad jag vill göra i sommar ?
Sola, Bada, sommarjobba, ta cykel hit och dit, gå på marknader utan att behöva tänka på att GÖR JAG DETTA NU KOMMER JAG INTE ORKA NÅGOT DOM 4 NÄRMSTA DAGARNA, kanske följa med på sommarens scout läger ?  JA det finns mycket..
 
Jag kan inget mer än att hoppas Jonathan får det där samtalet snart så även han kan få känna på livet och vem vet, kanske även han får samtalet mitt på kvällen när han minst anar ?
 
 
 
Idag var jag på bio med min lillasyster, vi så CIRKELN, urkass film om ni frågar mig ..
Men det var ändå kul att få komma ut lite, vi tog en bio där det var lite folk pga mitt dåliga immunförsvar!
Det var 10 st som såg filmen och det var en salong på 180 platser, man kan inte isolera sig helt utan man får försöka göra det bästa utav situationen.
Sen var vi tvungna att gå på bio just idag då jag hade biobiljetter som går ut imorgon, fick dom när jag hjälpte till med en servering i höstas genom skolan så ville ju inte dom skulle brinna inne ..;)
 
Tror jag är lite nevös inför nästa vecka med bronskopin, aldrig kul att behövas sövas ..
Men det är ju ett måste så det är bara till att göra de!
 
/ slemkärlek ♥
 
 
 
 
Har du inte redan anmält dig till donations registret ?
Vad väntar du på, ta ställning nu på http://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret så kan du förhoppningsvis rädda upp till 8 liv efter att ditt eget tagit slut !