/ Allmänt /

När man rullar in i samma sal som gav mig livet tillbaka..

Mamma lämnade mig i slussen för jag sa åt henne att hon inte behövde följa med in.
30 sekunder senare rullas jag vidare in på väg till operations salen, när vi rundar svängen inser ja vart jag är på väg.
Ögonen började fyllas utav tårar och problemet med att port a cath var som bortblåst..
Jag var inne i samma sal som jag varit i flera gånger under mitt liv, men denna gången var inte alls som alla andra.
Detta var första gången efter transplantationen, transplantationen som genomfördes i samma operations  sal !
 
 
Inte en enda tanke hade slagit mig att jag skulle reagera på detta viset?
Liksom hur många gånger har jag inte varit i den salen ?
För många.
Och denna gången så skulle jag bara ta bort en sketen polyp ..
 
Ibland blir man påmind om att man inte är så jävla hård och tuff som man tror, att man faktiskt är mänsklig!
Jag skulle vilja säga att transplantationen inte har påverkat mig så mycket psykiskt, jag var rätt så bra inställd på hela händelsen i en bra tid innan den skede.
Men sanningen kommer krypandes ifatt att jag är påverkad, vilket inte är konstigt.
För även fast det känns som en evighet sedan dom ringde och sa att dom hade lungor till mig så är det knappt ett år sedan, jag säger att det inte är en så stor sak jag gått igenom för jag tycker verkligen inte det . Jag har gått med vetskapen om att det skulle ske inom snar framtid sedan jag var 11, jag hade tid att förbereda mig på vad som komma skulle !
 
Men det är fan ingen lite sak jag gått igenom ? Jag gick i skolan ena dagen och andra låg jag på ett operationsbord uppsågad svävandes mellan liv och död ?!?!
 
Tror jag måste se mig själv som en hård oh tuff tjej, annars skulle jag aldrig pallat mer, men ibland blir jag påmind utav motsatsen, jag är en liten blödig tjej som fångat det där extra livet på super mario .
 
 
 
En annan liten tanke ställare är att lilla jag för ett år sedan bestämde mig för att hoppa på gymnasiet, på heltid med 30 % lungkapacitet. Något jag verkligen inte ångar men som jag ibland ställer mig frågan " hur fan orkade jag ?" .
Nu ett år senare går jag in på andra året med nästintill full lungkapacitet, tanken är lika glädjande som sjuk.
Inlägg om min sommar, hur det gick med polypen och skolan kommer !
Har inte haft tid med att skriva, fullt upp med sommarjobbet ;)
 
Men jag hoppas att ni har kunnat haft en så bra sommar som möjligt trots väder och motgångar ♥