Blir alltid lika tårögd och ledsen när jag ser den ( ja jag har sett den några gånger) och ännu mer när jag  inser att jag är en av dom, en av dom 800+ som väntar på något eller några organ.

En av alla dom som går runt med rädslan om att det plötsligt ska ta slut, rädslan av att lämna dom man älskar allra mest.

Idag har jag som ni ser i rubriken står på listan i 6 månader.

 

Mina känslor har liksom kommit i olika stadier..

Först var jag jätte spänd och mest nervös hela tiden med vetskapen om att dom kan ringa närsomhelst.

Efter ett tag släppte det men fanns ändå kvar där i huvudet.

Under sommaren har jag inte riktigt tänkt på det på samma sätt.

Nu har nervositeten övergått till rädsla..

Rädsla om att tiden går och det känns som om samtalet kommer närmare ju mer tiden går.

Jag är rädd för hur det ska gå när dom väl ringer, kommer jag hinna få hela familjen samlad innan jag rullas in, kommer jag vakna och hur hårda kommer smärtorna att vara.

Men det slutar i princip alltid med att jag tänker på att det kanske inte hinner komma något samtal, jag vill inte dö, jag vill hinna få sagt och gjort så mycket innan jag lämnar denna planet.

 

Sommaren har varit jobbig, jag har varit sjuk i princip hela sommaren i alla fall från och till och värmen har varit en bidragande orsak.

Senast jag satt i soffan med min feber och smärtor tänkte jag " tänk nu om jag hade varit sjuk" men den stoppades ganska fort av en annan tanke på att jag är ju sjuk, det är därför jag sitter här invirad i en filt när det är flera grader ute..

Jag vet har ibland svårt att inse hur sjuk jag faktiskt är men det är inget jag förnekar.

För det är skillnad på förnekelse och att inse.

 

Men det är det som är det jobbiga med att inse, när jag inte ens kan tälta en natt utan att bli sämre eller behöver lite syrgas för att jag fick en hostattack när jag rensa öronen eller ont i huvudet av en så enkel sak som att duscha..

Jag vet att jag bara blir sämre och att syrgasen inom framtid kommer vara min vän 24/7, jag känner det på mig MEN JAG VILL INTE.

Jag vill inte bli sämre än vad jag redan är, det får räka nu!

Men att få som man vill här i  livet är inget man ska ta för givet.

Jag ville heller inte få dom där 5 myggbetten när jag sov i natt men hur gick det med de ? åt helvete.

 

 

 

Hur mycket jag önskar så kan jag inte be någon annan varelse om ett par nya, icke slemmiga och fungerande lungor men jag kan be er om att sprida MOD- mer organ donation och  att gilla dom på Facebook.

klicka på bilden för att komma till deras Facebook sida !

 

 

 

Sen hade jag varit evigt tacksam om just DU skrev upp dig på donationsregistret info om det finns på http://merorgandonation.se/ för oavsett ålder och kön så kan du vara någons hjälte när du själv inte längre behöver dina organ, hur underbart är inte det ?

 

TACK !