/ Allmänt /

181 dagar, 26 veckor blir 6 månader.

Ungefär exakt precis så känns det.
Blir alltid lika tårögd och ledsen när jag ser den ( ja jag har sett den några gånger) och ännu mer när jag  inser att jag är en av dom, en av dom 800+ som väntar på något eller några organ.
En av alla dom som går runt med rädslan om att det plötsligt ska ta slut, rädslan av att lämna dom man älskar allra mest.
Idag har jag som ni ser i rubriken står på listan i 6 månader.
 
Mina känslor har liksom kommit i olika stadier..
Först var jag jätte spänd och mest nervös hela tiden med vetskapen om att dom kan ringa närsomhelst.
Efter ett tag släppte det men fanns ändå kvar där i huvudet.
Under sommaren har jag inte riktigt tänkt på det på samma sätt.
Nu har nervositeten övergått till rädsla..
Rädsla om att tiden går och det känns som om samtalet kommer närmare ju mer tiden går.
Jag är rädd för hur det ska gå när dom väl ringer, kommer jag hinna få hela familjen samlad innan jag rullas in, kommer jag vakna och hur hårda kommer smärtorna att vara.
Men det slutar i princip alltid med att jag tänker på att det kanske inte hinner komma något samtal, jag vill inte dö, jag vill hinna få sagt och gjort så mycket innan jag lämnar denna planet.
 
Sommaren har varit jobbig, jag har varit sjuk i princip hela sommaren i alla fall från och till och värmen har varit en bidragande orsak.
Senast jag satt i soffan med min feber och smärtor tänkte jag " tänk nu om jag hade varit sjuk" men den stoppades ganska fort av en annan tanke på att jag är ju sjuk, det är därför jag sitter här invirad i en filt när det är flera grader ute..
Jag vet har ibland svårt att inse hur sjuk jag faktiskt är men det är inget jag förnekar.
För det är skillnad på förnekelse och att inse.
 
Men det är det som är det jobbiga med att inse, när jag inte ens kan tälta en natt utan att bli sämre eller behöver lite syrgas för att jag fick en hostattack när jag rensa öronen eller ont i huvudet av en så enkel sak som att duscha..
Jag vet att jag bara blir sämre och att syrgasen inom framtid kommer vara min vän 24/7, jag känner det på mig MEN JAG VILL INTE.
Jag vill inte bli sämre än vad jag redan är, det får räka nu!
Men att få som man vill här i  livet är inget man ska ta för givet.
Jag ville heller inte få dom där 5 myggbetten när jag sov i natt men hur gick det med de ? åt helvete.
 
Jag vill inget hellre än att dom ska ringa... men jag är rädd, väldigt rädd.
 
 
Hur mycket jag önskar så kan jag inte be någon annan varelse om ett par nya, icke slemmiga och fungerande lungor men jag kan be er om att sprida MOD- mer organ donation och  att gilla dom på Facebook.
klicka på bilden för att komma till deras Facebook sida !
 
 
 
 
Sen hade jag varit evigt tacksam om just DU skrev upp dig på donationsregistret info om det finns på http://merorgandonation.se/ för oavsett ålder och kön så kan du vara någons hjälte när du själv inte längre behöver dina organ, hur underbart är inte det ?
 
TACK !
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
/ Allmänt /

värmen är olidlig.

Hej där ute i denna hemska värmen!
Det var ett tag sen jag skrev så kände att det var dags nu.
 
Sist jag skrev så hade jag iv kur som nästan var slut, som vanligt så gav den ingen större effekt och jag har under sommaren bland annat legat i nästan 40 graders feber, mina vanliga utslag och värk.
Så i princip har allt varit som vanligt.
Men jag skrev ju även att jag hoppades på fint väder och man kan ju säga att vi haft lite fööör fint kan jag tycka..
Värmen är bara jobbig, den gör mig illamående, helt slut, jag är inte hungrig och med feber så har det bara varit värre.
Men ska inte klaga för den är ju trots allt sällsynt så får ju vara glad ändå, den har ju i alla fall gett mig lite färg.
 
 
Jag skulle ju även på diggiloo och det var så trevligt!
Vi hade tur med vädret, bra artister och komikern gjorde det bara bättre!
Att jag såg, stod sidan om, FOTADES med Oscar Zia var ju inte helt fel.
( ja jag är lite av en fangirl men kom igen DET ÄR JU OSCAR ZIA VI SNACKAR OM ? #gladtonårstjej)
 
Sen blev det 2 dagars vistelse på Falsterbo Horseshow med min brors tjej  och hennes syster, även det var väldigt trevligt och roligt att komma iväg bara ett litet tag.
Dock var även där väldigt varmt men vi överlevde och måste säga att jag aldrig ätit så god pizza som då ( dock kommer jag inte ihåg vad pizzerian hete..) !
 
Har även tältat en natt  då jag och min syster blev sugna på att tälta så vi ringde hit vår brors dotter och slog upp tältet, vaknade kl 7 på morgonen i en bastu kändes det som men kul hade vi! 
 
För övrigt rullar livet vidare, jag väntar, längtar och grubblar långt in på dom sena kvällstimmarna  på grund utav något som kan ske när som helst.
 
Mer än hälften utav sommarlovet har nu gått och skolan närmar sig, jag längtar som ett litet barn på julafton.
 
Tills vi hörs nästa gång så får ni njuta av sommaren! / slemkärlek♥