/ Allmänt /

Kom igen nu, ring mig...snälla

Just nu känns allt skit..
Just nu önskar jag inget annat än ett mobilsamtal från kordinatorerna!
 

Jag vet om att mina lungor är väldigt dåliga men de är inte från smärtan kommer som jag faktiskt egentligen inser de. Det är påfrestande att hela tiden bli sämre och samtidigt som de är så mycket annat som tex skolan. Men samtidigt som jag är enormt rädd så vill jag inget annat än att mobilen ska ringa och en röst berättar att lungorna kommit, att dom finns där. Jag vill ha dessa smutsiga lungorna längre, nu får det räka..

Det finns så mycket jag skulle vilja göra, så mycket jag drömt om men som just nu bara känns så omöjligt för jag vet att utan nya lungor så går det inte.

Tanken gör mig så ledsen men det går inte precis att trycka på en knapp så att alla tankar försvinner, för hade det gått hade den knappen varit intryckt för länge sen!

När jag var mindre så längtade jag alltid till att bli större, bli polis, dagisfröken eller doktor men nu längtar man tillbaka till den tid då man kunde hoppa stutsimata utan att få huvudverk, springa för att det var kul och andas utan att ständigt bli påmind om hur illa det är.

Har två inlämningar till imorgon och prov till nästa vecka så har inte tid at vara dålig nu, det bara går inte.

 

 

/ Allmänt /

Apr. 14, 2014

Hej!

Haft min IVkur (intravenöskur) nu i 7 dagar hemma.
Men just nu är jag i Lund och ska vara här
till på onsdag, ha andningsgymnastik, träffa dietist och få intravenöst fett på
natten.
Det är mycket slem och allmänt jobbigt just nu och har varit under en tid.
Ibland skulle jag önska att de kom en slags damsugare man kunde suga upp allt slemmet med, det hade underlättat en hel del!


Såg att dom hade satt upp fritt wifi på sjukhus området sedan mars självklart
jag det är väldigt bra och något jag saknat när man är här..

/slemkärlek















/ Allmänt /

Det är bra att kunna tänka men ibland gör man det för mycket.

 
När?
Var?
Hur?
Varför?
Tankar som dagligen snurrar runt i mitt lilla huvud..
Men det är små vardagliga saker som sånger, filmer, och ord som sätter dom på helvarv.
 
Jag är:
Liten men ändå stor..
Rädd men förväntans full..
Glad och ledsen ..
 
Allt det kommer på en och samma gång och ibland är de bara så enormt svårt att se de från den ljusa sidan, även för mig.
Jag får ofta höra att jag alltid är den glada positiva som alltid ser möjligheter.
Men även jag är väldigt ledsen, orolig, rädd och ser på saker så negativt som det bara går, fast jag inte alltid visar det.
 
Jag väntar på nya lungor vilket betyder att om jag inte får några så kommer jag att gå bort på grund utav mina egna dåliga lungor inte kommer orka för all evighet.
Det vet jag om och jag måste accepterar det, men de är också något som kan få mig att ligga vaken till sent på natten och bara tänka på allt mellan himmel och jord, för jag vill inte dö.
 
Det är också väldigt lätt att känna sig oerhört ensam.
För även fast många finns där för en så är de ytterst få som faktiskt bevisar och menar det.
Ibland räcker det med ett enkelt "hur mår du ?" för även fast jag kanske inte öppnar mina djupaste tankar och blottar mig helt i svaret jag ger så värme det att faktiskt höra att någon undrar!
 
 
Jag har nu stått på listan i 70 dagar.
70 dagar då jag haft mobilen vid mig alla timmar på dygnet.
70 dagar då minst en gång om dagen tanken slått mig om att kanske dom ringer idag.
Men efter 70 dagar har nervositeten släpp och övergått till rädsla.
Rädsla för att jag ska bli sämre, för att det inte ska hinna komma några lungor eller att det kommer lungor men att väggen till baka är för tuff att jag ger upp.
 
 
 
Men i slutändan så är de viljan jag lever på och jag hoppas från botten av mitt hjärta att det förblir starkare än rädslan.