/ Allmänt /

Men du ser ju så pigg och glad ut?

När någon frågar hur jag mår brukar jag oftast svara "nja sådär men de funkar" eller något liknande, oftast för att jag inte orkar berätta hela bakgrunden..
Svaret jag brukar få är " ja men du ser ju alltid så glad ut !".
Jag vet att jag ser väldigt glad ut och skrattar nästan jämt.
Men detta är både positivt och negativt på samma gång tycker jag.
De är jag så mycket bättre att jag ser glad än att jag går runt och ser ledsen ut hela tiden ?
Men ibland är de negativt då folk luras och inte riktigt förstår att de faktiskt inte är så bra som de ser ut..
När jag va mindre svara jag alltid " jo de är bra!" så de är inte från nu på senare år jag inte "ljuger" eller va man ska säga..
Grejen är den jag tror att om jag inte varit så glad som jag är, så hade jag kanske inte kämpat på samma sätt ?
Då kanske jag hade sett så negativt på hela sjukdomen och verkligen sett den som en fiende istället för att "acceptera" de och leva vidare ?
Klart även jag hatar sjukdomen, inte precis så att jag verkligen älskar att vara 15 år och måste tänka på att de faktiskt kan hända saker i livet som man inte gillar men måste genomgå, men om man hela tiden skulle gå och tycka synd om sig själv eller va sur på sjukdomen så skulle allt va så mycket svårare..
Ingen vill vara eller önska någon annan att vara sjuk men man får ta de som de är och FÖRSÖKA se de positiva ibland för att lättare kunna orka kämpa.
Ett exempel är ju att jag inte precis "hatat" sjukhuset utan snarare trivts där, jag har funnit glädjen av att skolan, lekterapin och kompisarna man träffat där funnits där och inte bara en massa sprutor, mediciner, läkare m.m..
Jag har fått många vänner på sjukhuset som man ser fram emot att träffa nästa gång, Frida,  receptionisten, läraren, vaktmästaren, städaren, kökstanten på avdelningen..
 
Imorgon ska jag till Lund och på onsdag bär de av mot Göteborg, spännande men en aning rädd.
 
 
 
 
/ Allmänt /

Tid till Göteborg.

Ni som följde mig när jag var med på bloggen jag hade med två andra tjejer,  ni vet ju att jag väntar på en tid till Göteborg.
För er andra så tänkte jag dra de lite kort och snabbt.
 
Mina lungor är inte så bra längre, därför har jag och min läkare diskuterat angående en eventuell lungtransplantation.
Prover och nya röntgen har gjorts och resultaten har skickats upp till Göteborg så att dom kan sätta sig inte lite i mig och hur de är innan jag kommer upp och börjar med något.
 
Efter att jag kommit hem från förstadagen som 9:a  så ringde dom och gav oss en tid!
Onsdag nästa vecka den 28 ska jag och min familj äntligen komma till Göteborg och få en början på de vi längtat efter.
En normal familj hade kanske sett fram i mot en resa till Göteborg för dom ska på Liseberg eller Universum, men vi glädjs av ett sjukhusebesök?
Ett bevis på hur olika man tänker  och så när man inte lever under samma omständigheter.
 
 
Mina tankar om  de här är så olika!
Jag vill inget annat för jag vet om jag inte genomgår en transplantation någon gång i livet kommer jag inte finnas här mer, jag vet också att den tiden kan vara väldigt nära då ingenting biter på mig längre..
Men jag är samtidigt så himla rädd så de är inte klokt.
 
Inte rädd för vad som kommer efteråt utan mer om jag klarar de..
 
De låter kanske sjukt för vissa men jag är 15 år och tänker väldigt ofta på döden och då menar jag inte som vissa andra när de gäller självmordstankar eller så här, utan mer att jag VILL inte dö, jag vill inte att min familj ska behöva förlora mig, jag vill inte missa allt som händer här i livet!
Men samtidigt så tänker jag som så att om andra väldigt sjuka klarar de så varför skulle inte jag ?
Jag har ju klarat så mycket annat så varför skulle jag inte klara detta ?
 
Nä men de är så det ser ut nu och jag vet redan nu att under den onsdagen kommer jag ha jag va som en tickande bomb och ha gråttet i halsen hela tiden.
 
På dom senaste åren har jag blivit så känslig, innan tyckte jag inte alls de va jobbigt att förklara eller ens prata om min sjukdom för andra men nu så blir de allt jobbigare och svårare att prata om de.
Som om någon fråga mig för varför jag inhalerade i skolan så svarade jag " för jag har en lungsjukdom som gör att jag måste de!" utan några problem men om någon skulle till exempel fråga mig idag varför jag har rullstoll så blir de så mycket jobbigare och jag vet inte varför.
Känns ibland fånigt när man sitter där på ett läkar besök och allt går bra men så fort något nämns om tex transplantation så börjar ögonen bli fuktiga direkt !
Jag kan inte hjälpa de, jag kan inte alltid va den glada utan även jag brister ibland.
 
Nä men vi hörs !
 
 
 
 
/ Ida /

Dåligt väder, sjuk

Hej!
Har inte mått så bra dom senaste dagarna..
Blivit en del slem, ansträngning för andningen och även haft feber.

De har ju varit varmt hela sommaren i stort sätt och nu när de varit dåligt väder i några dagar blev jag sjuk.
Vist kan ju ses positivt att de kom nu och inte när de va fint väder..
Men börjar ju skolan på måndag så känns inte så kul att de blev nu.


Till mat idag så gjorde mamma kyckling och ris med curry sås vilket är en av mina favoriter!!:D

Annars då, hur är de med er?

https://cdn1.cdnme.se/3574035/7-3/pic_520d1931ddf2b301bffbef8d.jpg" class="image">